Precis som vi förra året blev nollade av våra phaddrar, så har vi nu en alldeles färsk kull att nolla till F och TM! Det är nästan så man känner sig som en stolt mamma när man upptäcker mer och mer av hur duktiga och roliga de små glinen är. (Okej egentligen inte små med tanke på att en del t.o.m är äldre än Tant Karin här, men ni förstår känslan)

Dock varar ju inte nollningen för evigt, utan snart börjar även vi en ny termin med mycket kaffe, många skrivblock och en hel del ångest. Men också goa höstkvällar, en ny modesäsong, galet roliga fester och mycket skratt. It’s gonna be AWESOME! Och såklart vill jag ju ge mig själv de bästa förutsättningarna. Alltså, lite höstlöften till mig själv!

- Skaka mer rumpa!
- Laga mer, godare och billigare mat (haha)
- Köp mer second hand
- Träna 3 ggr/vecka, med i princip inga undantag
- Ta med eget kaffe till skolan!
- Häng med alla goa vänner som ger energi
- Skapa inte ursäkter: du lever bara en gång

De borde ju inte vara så svårt att genomföra?! Höhö. Gonatt!

SÅ HÄÄR glad är jag ska ni veta. Jag ska spendera 7 dagar i Det Stora Äpplet med min goda vännina Emma och vara kulturell, sportig, shopaholic-ig (no need to work on that one), gastronomisk och o-ekonomisk.
Vi ska gå omkring i staden i eleganta nyinköpta plagg, bära solglasögon så vi skapar den mystiska kändisillusionen, säga  ”Thaaanks sweetie”, ”Awesome” och ”No worries, babe”.

Vi ska helt enkelt steka Det Stora Äpplet i smör med kanel och socker och sen njuta det på ett takterrass med Manhattans Skyline som utsikt.

Igår kväll var jag och min kära vän Sofie och såg en film på Göteborgs Filmfestival. Det var en animerad film på franska, fast med engelsk text, som handlade om Paris förorter. Grym var den!  ”Round da way” heter den, go watch it!

Nu ska jag kolla Mad Men! Fred ut.

Damer och herrar, nu är det alltså kvällen innan tentan. Observera i detta nu att jag inte har bloggat på sisådär väldigt länge.

Är det då passande att ta upp bloggeriet en kväll som denna, då man idogt borde studera för att prestera bra på den luriga analys-tentan imorgon kan man fråga sig.
HAHAHA nej det tror jag ej är då mitt svar. Men se, galenskapen har drabbat även mig. Min hjärna har kanske fått virus?

För så här många spännande idéer på saker att göra förutom att studera har jag inte fått på mycket länge. Fascinerande, don’t you think?

Men för att återgå till mer viktiga ting än studier så är det alltså IMORGON EFTERMIDDAG SOM JAG FÅR JULLOV.

Ja, ni hörde rätt. En hel rosenrosa månad av långa fina dagar fyllda med… ledighet. Lördag morgon blir det avresa med destination Köpenhamn och sen åter hem till Borran på måndag. Good old Borran.

Så.. let’s just get it over and done with shall we?

Ha en UNDERBAR jul som jag tänkt, och vi hörs nästa tentaperiod? Haha, nej förhoppningsvis tidigare än så.

Adios,

Kara

- Men det ska det bli ändring på!

(pinsam tystnad)

Ja, för vi skruvar nog alla lite på oss till dessa ord. Är de inte förbrukade nu, Karin? Kanske ni tänker. Hur länge ska du fortgå med dessa löften? Löften vars blotta existens tycks vara för att brytas och som innebär att vi som läsare går ner i djupa depressioner/förnekar delar av oss själva som innehåller sann livsglädje eller bara totalt slutar heja på dig på stan. Why Karin, WHY?!

SANNA ORD. And I feel you guys. Länge har detta cirkulerat i mina tankar och efter cirkus 10 veckor på Teknisk Fysik kanske jag är lite närmare gåtans svar.

Kanske (konstpaus) så är nyckeln helt enkelt (ännu en för den dubbla effektens skull) att… lite-nöja sig.

Let me explain:

Från dagen då vi kom hit har folk förklarat för oss att ”Teknisk fysik.. där får man minsann inte toppbetyg”, ”det är inte som att du blir bäst i klassen på Teknisk Fysik om du trodde det” (ofta följt av ett menande chuckle).

Detta följt av förklaringar om att man måste lära sig att inte vara bäst på allt, att inte bli deppig för att man inte klarar en tenta eller ge upp för att man inte kan svaren på alla frågor på tentan. Man måste helt enkelt nöja sig med att vara på Teknisk Fysik, och faktiskt klara det man dock klarar här.

Nu säger jag inte att dessa människor har fel, icke sa nicke, utan bara att jag tror det är viktigt att tänka på situationen som att lite-nöja sig. Bara så man inte nöjer sig gött med att vara där man är fastän man har potential att utvecklas mer!

Skönt med lite kvällssvammel men min poäng är allt:
Tappa inte tron på er förmåga! Samtidigt som ni inte får ställa för höga krav på er själv. Slutsats: Lite-nöj er, kära vänner.

Jag ska själv nu försöka live as I preach! Hihi. Som att lite-nöja mig med att jag inte bloggar varken brilliant eller kontinuerligt. But i still wanna!

NU: För att inte helt snuva er på konfekten i detta inlägg (det vore ju för sorgligt) skall jag även publicera en bild på de Vackraste Skorna och den Finaste Klänningen.

från Carin Wester’s webshop.

Nightie!

SATSA KARA!! Måste börja skrika det till mig själv varje morgon tror jag, kan nog göra susen.

Sen funderar man ju även på hur folket jag går med kommer att vara.

Här är 2 individer som båda studerar programmet på annan ort, vad sägs?

Det blir nog bra ska vi se. Natt!

Och TÄNK… medan jag handlar går 25 % av pengarna direkt in till projekt för att förhindra spridningen av AIDS i världen. Och nästa vecka när mina underbara kläder kommer går jag dessutom runt med finfina budskap på mig.. kan det bli bättre? (Expert på att berättiga oberättigad shopping)

I övrigt så råkar det vara 2 veckor och 2 dagar tills jag åker till Málaga.. mm.. och 35 dagar tills Magaluf.

Orkar helt enkelt inte vara den som klagar!
Yo yo hej.

Argumentet att det blir svårare för ”arbetarklassens ungar att ta sig till högskolan” har jag svårt att ta, då detta handlar om någon som t.ex. valt en bygg-utbildning på gymnasiet. Valet skall då finnas för elever att antingen välja en mer yrkesinriktad utbildning (så att man läser sånt man faktiskt har nytta av som byggingenjör) eller att man även skall kunna söka till högskolan sen. Här finns alltså ett VAL, Lars Ohly. Lyssna på vad som sägs.

Och varför nedvärdera yrkesutbildningar genom att säga att ”kunskapsnivån sänks”? Det gör den ju knappast, istället fokuseras kunskapen mot yrket, vilket väl är det smartaste! Bättre kunskap om det du ska jobba med, plain and simple. Jag har svårt att se anledningen till att en frisör ska vara tvungen att läsa fysik B..
Alla är olika, alltså kan inte alla lära sig ALLT. Got it? Hellre att folk får plugga det de faktiskt vill, då är ju chansen större att de klarar det (tänk om jag hade tvingats läsa en massa geografi? nej tacka vet jag valmöjligheter!)

Så. Litet inpass i kvällshimlen. PUH.
Här är folket i alliansen.

Sen är det ju för väl att allas vår Soffan kommit hem ifrån landet far far away dvs. Oz, Aussie, Australia. Hon är ju precis så go som vanligt fast såklart väldigt brun. Och vi GILLAR’T!
(Att hon är lika go alltså, hade ju inte precis blivit spänt om hon varit blek)
We’re glad she’s back helt enkelt! En mycket trevlig kväll hos Soffan igår och jag är inte svår på en två, tre, femton, åttifem såna till.

Nu tänker jag såhär:
1. Kanske skulle anmäla mig till Lidingöloppet snart ändå? Jag måste ju skaffa mig ett nytt mål när Göteborgsvarvet och min fot inte kommer överens.
2. Är det värt att beställa något från Matthew Williamsons kollektion för H&M? Den råkar släppas imorrn (antagligen inatt då, 00.00) och tar väl slut innan du hinner säga jilahuu. Mycket är snyggt men oh sådana priser grabben har fått till! Nej det tål att tänkas på, till sisådär kl. 06.00 imorrn bitti då jag ändå stiger upp.
3. Hur dåliga var de andra bidragen som inte kom med från alla andra europeiska länder då många vinnarbidrag det att skära sig i själen? Hahahaha vad är detta för ett skämt till en tävling, känner jag ofta. Men trots detta kommer jag sitta där i soffan på lördagskvällen. Hmm. Lurt.

Och kan det vara så att jag lyssnat på David Guetta – When Love Takes Over alldeles för många gånger? Sicken skön dänga, va.

Alltså skulle vi dit ett gäng för att käka lite tacos och enjoy ourselves. Då jag sedan tidigare skulle gå Linnémarschen idag var ju min planering att jag skulle ta det lite lugnt (märk: lite, alltså inte helt) för att palla den 4 timmars långa marschen idag.
Kan ju känna att planen spårade ut lite (haha eller mer än så), som den kan göra när man har så trevligt så.

Hemma hos Jocke gick vi lös på skön musik och vattenpipa och sen när alla skulle till stan och in på x&y, skulle jag då åka hem? Nej en bangare vill ju ingen vara! Så jag gick med in på Borås Coolaste Ställe (tss) och när jag väl betalt inträde.. ja då ska Karin ha utdelning för pengarna. Alltså stängde vi stället, sen blev det käk på Tellus och tja…
Har man galet skoj så har man, huh?

Alltså är jag mäkta imponerad av min prestation idag – på en sömndos av cirkus 4 timmar lyckades jag dock genomföra marschen med förståndet i behåll. Well done miss!

Så här kul hade vi: